Namn: Mikael Selvin
Född: 1978
Längd: 185cm
Vikt: 80
Bor: Örebro
Jobbar: Som sjuksköterska
Läser: Mycket
Tittar: Mest på Internet.Knappt något på TV men en film sitter aldrig fel
Lyssnar: Allätare men är allergisk mot de kommersiella radiokanalerna
Spelar: Gitarr och bas i mitt band Unspoken
Tränar: Så mycket jag hinner
Klubb: Örebro AIK Triathlon
Simmar: I Speedo och för det mesta i Eyrabadets 25-metersbassäng
Cyklar: Scott (räser), Cycle Pro (MTB) och Skeppshult till vardags

Springer: I Asics 2100. Föredrar terräng framför asfalt
Talang: Cyklingen är väl det jag har lättast för


Min idrottskarriär började tidigt och jag har alltid rört på mig i någon form. När jag var liten provade jag nog på de flesta idrotter som erbjöds i Motala men blev aldrig riktigt fast i någon och det kanske man heller inte ska bli för tidigt. När jag var 14 hittade jag dock rätt då jag gick ner till en friidrottsträning efter att provat på det under skolgymnastiken. Jag var lika dålig i alla grenar så det var lika bra att köra alla allt, med andra ord mångkamp. 1997 tröttnade jag mest för att det inte gick framåt så mycket men också för att andra saker som jag ansåg var viktigare än träning dök upp i livet. På skojs skull genomförde jag Klassikern detta år med i stort sett noll grenspecifik träning. Resultatet blev därefter men jag hade tagit mina första stapplande steg mot långdistansidrotten. Det gick några år och jag tränade inte speciellt hårt och ganska sporadiskt. Det blev några löptävlingar och år 2000 sprang jag bland annat broloppet plus att jag köpte en cykel med sikte på ännu en Vätternrunda. Det blev dock ingen seriös satsning förrän 2002 då jag tränade en del cykel och körde Vätternrundan på 9.27. Det är ju en relativt bra tid och jag tyckte dessutom att cykling var riktigt kul! Efter ett tag började jag dock fundera på triathlon mångkampare som jag innerst inne är. Jag blev också otroligt inspirerad av att läsa tävlingsrapporter och då framför allt på Ironmandistansen. Jag blev särskilt inspirerad av de "vanliga" personer som klarade av det och att man inte behöver vara någon supermänniska. 2003 blev min första triathlonsäsong och jag siktade kanske lite väl högt när jag stallde upp i Kalmar på Järnmannen redan då. Särskilt när försäsongen knappt innehöll någon löpning på grund av hälseneproblem. Jag fick bryta den tävlingen men jag var trots detta fast i sporten och var fast besluten att försöka igen. Med friska tag inleddes 2004 men efter Vätternrundan försvann min motivation helt. Jag tror det berodde på att det var första sommaren jag jobbade som sjuksköterska och det tog så mycket kraft att jag inte orkade träna. Efter några månader och mer invand i min yrkesroll tog träningen ny fart i början av 2005 och denna säsong blev den första "riktiga" triathlonsäsongen. 2006 blev det en rejäl satsning och den fortsätter ett tag till då jag vill se hur bra jag kan bli.


Triathlon
Sprint: 1.15 Nyköping 2003
Olympisk: 2.20 Oxelösund 2006
1/2 Ironman: 4.26,57 Sala 2007
Ironman: 9.54 Kalmar 2007

Löpning
5km: 18.50 Örebro 2007
10km: 39.24 Örebro 2007
21,1km: 1.26,13 Örebro 2007

Klassikern
Vasaloppet: 8.48 ÖS 2002
Vätternrundan: 7.53 2006
Vansbro: 46.27 2003
Lidingö: 2.48 2003


tillbaka