|
Det gick ju bra det där! I år var det återigen dags att ställa sig på startlinjen i Sälen och skida nio mil till Mora. Det var sju år sedan sist och då sa jag något i stil med aldrig mer. Den här gången var jag dock väldigt sugen på det tack vare bra förberedelser och jag hade till och med en förhoppning om att kunna göra en skaplig tid. Vi anlände i Mora på söndagen och tog den vanliga impulsköpsrundan i mässtältet och installerade oss i boendet för natten. Det var högklassigt med mycket utrymme, trevliga värdar och en excellent frukost. Dessutom bra läge med tio minuters promenad till målet. Vädret på söndagen var verkligen misär och det kändes helt OK att inte köra då faktiskt. Det snöade i princip hela dagen och en gubbe vi pratade med på kvällen sa att det var de näst sämsta förhållanden han kört i och det var hans 28:e lopp! Prognosen för måndagen var lite bättre med -4 grader i starten och solchans under dagen. Efter att gjort i ordning utrustningen somnade man gott redan vid halv tio och det kändes inte så farligt när klockan ringde 03.55. Vi kom iväg lite senare än beräknat på morgonen och efter att ägnat en stund åt förberedelser i startområdet som för övrigt låg i en dimma av bajslukt stakade vi ut 07.22. Tyvärr hade ca 2600st hunnit iväg före oss och de flesta av dessa ägnade sig åt att sakta men säkert ta sig upp för första backen. Jag tappade bort Kleberg ganska omgående och mosade på så gott det gick genom folkhavet. Det var inte helt lätt och jag gjorde säkert en och annan irriterad men vad gör man? Hade jag bara följt med strömmen hade det tagit en evighet och även om jag säkert förlorade krafter på denna ryckiga körning tjänade jag mycket tid. Första milen klockades på 53min och det var ju bra mycket sämre än vad jag räknat med ändå inte skandal. Jag insåg ganska snart att det skulle bli svårt att köra som jag ville och fann mig helt enkelt i situationen. En av mina grundregler när jag tävlar är att göra det bästa möjliga i alla lägen. Vissa saker kan man inte påverka och det är onödigt att lägga negativ energi på sådant. Att de vänstra spåren var till för omkörning var det ytterst få som brydde sig om och jag fick helt enkelt kryssa mig fram i fältet. Jag tyckte det var ganska kul och säga vad man vill om mycket folk i banan men det är alltid roligare att passera än att bli passerad! Efter ett par mil började det tunna ut lite och jag hittade ett bra flyt i åkningen. Skidorna var kanon med både glid och fäste och jag hade bra tryck i stakningen. Det kändes riktigt bra och 30km passerades på 2.10. Dessutom slutade det nu att snöa som det gjort fram tills nu och det kanske skulle bli en hyfsad tid trots allt. Nu uppstod dock ett ytterligare problem. Ett av spåren hade markant bättre glid då i princip alla före körde i detta spår och det var småkämpigt att köra om folk. När man kom ikapp en klunga fick man ladda upp lite och sedan gå ut i spåret bredvid och i princip köra max för att komma om. Naturligtvis tog detta mycket kraft men återigen, vad gör man? Halva loppet passerades på 3.14 och efter tagit mig ner helskinnad för nedförsbackarna efter Evertsberg var det bara att köra på. Efter sex mil var det ganska glest med folk och jag behövde inte passera stora klungor längre. Härifrån kunde jag i princip köra som jag ville och jag passade på att trycka på uppför där jag kunde jobba mer med benen som fortfarande var pigga. Jag körde fortfarande om folk och det blev en sporre att passera så många som möjligt före målet. Sista fem kilometrarna var en njutning och när jag gled in på upploppet blev jag som vanligt under långlopp rörd och det var så skönt! Resultat: 6.21:24 och placering 224 av ca 3500 Det var skönt att känna sig stark hela loppet och allt flöt på mycket bra. Jag hade inga svackor och inga större krämpor. Visst hade jag velat slippa passera så mycket folk nu när det var som det var i spåren men jag är nöjd. Det går ju alltid spekulera i vad man kunde gjort i efterhand men jag är nöjd med sättet jag genomförde loppet och jag gjorde mitt absolut bästa den dagen. Jag hade roligt hela vägen och det har verkligen varit roligt att träna inför detta lopp. Från och med nu kommer jag i framtiden se skidåkning som ett naturligt vinternöje och det är absolut sannolikt att jag står på startlinjen nästa år igen!
|