Sundbyholm triathlon - olympisk distans

Ungefär 20 meter från land började det bli så grunt att jag ställde mig upp och vadade. Det var knappt att jag tog mig in och den korta biten på land kändes som ett 400-meterslopp. Det kändes som mjölksyran skvätte ur öronen och hur jag skulle klara av att simma två varv till utan att drunkna och dessutom klara av att ta mig upp hela vägen upp till cykeln kunde jag i det läget inte förstå. Jag masade mig i alla fall ner i vattnet igen och försökte hitta en avslappnad simning och faktum är att det började kännas bättre och bättre och det kändes till och med bra efter ett tag. Vid sista varvningen gick jag i väldigt lugn takt och undvek därmed mjölksyra. Jag förstår inte hur den korta biten kunde vara så jobbig. Sista simvarvet gick skapligt och konstigt nog kändes det bra i benen när jag joggade upp till cykeln.

I växlingen krånglade det lite när jag skulle få i foten i skon men jag kom i alla fall iväg och vis från simningen gick jag här ut i ett lugnt kontrollerat tempo med min nyinförskaffade tempohjälm på huvudet. Planen var att öka trycket allt eftersom och förhoppningsvis cykla om mängder av medtävlande. Efter några kilometer när vi svängde in på en mindre väg blev jag helt plötsligt omringad av en enorm grupp. Jag hörde inte när de kom och blev ganska förvånad men också irriterad då de körde så tätt. Dessutom så när jag saktade ner och försökte hålla tio meter så vips körde det om någon och sedan när de kom om så saktade de ner! Detta upprepades ett par gånger innan jag fick nog och mosade på rejält för att komma förbi hela högen. När det var dags att svänga ut på stora vägen och vända hemåt igen så saktade jag ner och tog det lite lugnt i den skarpa vänstersvängen. Jag förstår inte riktigt varför men ett par av dom jag kört om tidigare kör som dårar i kurvan och en av dom hamnar mitt framför mig och innan jag hunnit släppa lucka så får jag en varning av en domare och en minut i straffboxen väntade mig i växlingen. Jag tycker faktiskt att han var lite väl snabb att straffa mig då jag visserligen låg för nära just då men vad ska man göra i det läget? Det var ju dessutom folk som jag sedan lämnade en bra bit bakom mig … Jaja, en minut var ju inte så farligt och jag tänkte inte så mycket på det resten av cyklingen som kändes bättre och bättre ju längre jag höll på. Måste säga att jag cyklade riktigt bra och cykeln fungerade kanon. Jag blir verkligen mer och mer nöjd med min kära Plasma.

Innan jag fick börja springa fick jag alltså stå i skamvrån och begrunda mina synder. Väl igång kändes det inte direkt bra men helt OK tyckte jag. Första varvet gick ganska fort men sedan blev det tungt ut på andra och det gick stundtals riktigt segt. Det var ett par rejäla backar på varje varv som verkligen sög musten ur benen men jag tycker ändå att jag borde kunnat pressa hårdare än vad jag gjorde. Motivationen fanns inte riktigt där och jag måste erkänna att jag till och med hade bryttankar ett tag. Men som jag sagt förut: att bryta enbart på grund av trötthet är inte accepterat. Jag lunkade på och döm om min förvåning när det ut på sista varvet kändes riktigt bra igen. Farten ökades och jag passerade folk i stället för att passeras och det är ju alltid trevligt. Skönt att gå i mål och påbörja eftersnacket med de andra triathleterna!

Sträcktider
Simning: 30.31
Cykel: 1.06,19
Löpning: 48.35
Tid: 2.25,25 (21:a av 30st)

Jag är såklart inte helnöjd med loppet då jag både simmade och sprang som en kratta men fick ändå mig lite positiva signaler. I alla tre grenarna gick det bättre och bättre ju längre in i tävlingen jag kom och så fungerade utrustningen perfekt. Jag ser detta lopp som en bra genomkörare inför Kalmar och jag presterar ju hellre bra där även om det hade varit trevligt att lyckas här också.