Varför
Lanzarote?
Efter att ha kört två lopp i Kalmar började jag i höstas
snegla på tävlingar utomlands. Jag funderade framför allt
på Malaysia och Lanzarote. Jag resonerade fram och tillbaka med
mig själv och andra och bestämde mig till slut för att
köra Ironman Lanzarote. Jag har läst en hel del tävlingsrapporter
om tävlingen och pratat med några av de svenskar som kört
tidigare och alla har öst beröm över både organisationen
och loppet i sig. Denna tävling är den som har flest svenskar
i startfältet och det beror på att dels så är det
lätt och relativt billigt att ta sig dit och dels så ligger
den bra till i tiden. Man hinner förhoppningsvis med en hel del utomhuscykling
och har också möjlighet att köra Kalmar samma sommar om
man vill det. Den anses vara en av de tuffaste banorna man kan ge sig
på och huvudingredienserna är värme, vind och berg. I
december betalade jag in anmälningsavgiften och började på
allvar med förberedelserna.
Träningen
inför loppet
De vädermässiga förutsättningarna i Sverige har under
våren varit extremt bra och redan vecka 11 cyklade jag ute första
gången och det har bara varit ett fåtal pass som varit grisiga
vädermässigt. Jag försökte cykla i så mycket
backar som möjligt varje pass och då och då körde
jag också renodlade backpass. Jag hann med en bit över 150
mil utomhus med en hel del höjdmeter och motvind. Löpningen
flöt också på fint och med nya pers på både
milen och halvmaran under våren så kände jag mig bra
förberedd inför loppet. Simningen blev på slutet något
bortprioriterad men i det stora hela var formen bättre än någonsin
Pre-race
Jag var på lördagen och hämtade min cykelväska i
Motala och upptäckte att den inte gick in i min bil. Som tur var
fick jag låna morsans bil där det gick att trycka in den. 04.00
på tisdagen startade jag resan mot Arlanda. Flygresan ner gick bra
men kändes lång då jag hade fyra timmars mellanlandning
i Madrid. Här mötte jag upp Peder från triathlon väst
som jag skulle dela rum med på lägenhetshotellet. Både
bagage och cykelväska anlände samtidigt som mig vilket var skönt
då detta var ett av få orosmoment som jag inte hade kontroll
över. Runt åtta på kvällen checkade vi in och efter
lite käk var det bara att gå och lägga sig. Lägenheten
var helt perfekt för två och vi fick varsitt rum att sova i.
Vi bodde ungefär 5km från tävlingsområdet.
På
onsdagen satte jag ihop cykeln och provkörde den en sväng första
biten ut på cykelbanan. Efter lunch joggade vi ner till simstarten,
simmade ett varv på banan och joggade hem igen. Simningen var jobbig
och banan kändes sjukt lång men benen kändes bra under
både cykling och löpning.
Under torsdagen simmade vi ett varv till och den här gången
flöt det på som det skulle. Jag avverkade ett varv på
drygt 32 minuter och fick tillbaka lite självförtroende. Vi
fick också åka med ett par andra svenskar i deras hyrbil till
Club La Santa där registrering och information om tävlingen
hölls. Därefter åkte vi stora delar av cykelbanan vilket
var guld värt! Backarna gav inga större rysningar men å
andra sidan satt vi i en bil …
Cykel och all utrustning utom simgrejerna ska på sådana här stora tävlingar checkas in dagen innan och det gjorde vi under fredagen. Vi cyklade och sprang en kort sväng också. Benen kändes kanon och det kändes som om jag hade taktiken klar för mig så jag somnade ganska lätt på kvällen utan att vara alltför orolig inför morgondagen.
Tävlingsrapport
Simning
Det var en mäktig känsla att stå ihop med tusen andra
och invänta startskottet. När det var några minuter kvar
eldades stämningen upp av speakern och alla började klappa händerna.
Jag fick gåshud och kände mig riktigt laddad. När skottet
gick kom jag igång ganska bra och det verkade som jag hade placerat
mig bra i fältet då jag inte behövde simma över någon
och jag blev inte översimmad. Första varvet kändes lätt
och man sprang några meter på stranden innan man fick plaska
i vattnet igen. Andra varvet gick även det ganska lätt och jag
blev inte direkt besviken när jag tittade på klockan och såg
1.07. Jag hade hoppats på under 1.05 men hellre två minuter
över måltid och pigg än tvärtom. Jag kände mig
relativt oberörd när jag joggade upp till växlingsområdet
och tänkte mest att det var skönt att ha simningen gjord utan
problem så att tävlandet kunde sätta igång på
allvar. Växlingen tog lite tid då jag bökade lite med
cykeltröja, tunna lösa ärmar och grejer i fickorna på
den men nu skulle jag i alla fall inte bli sönderbänd.
Cykling
Jag körde enligt taktiken att gå ut skapligt lugnt första
femton ungefär och det fungerade bra. Efter första milen som
var lättcyklad fick man direkt smaka på en ganska lång
backe och det var skönt att bli lite varm i kläderna. Benen
kändes verkligen kanon och jag passerade konstant folk. Pulsmätaren
hade jag inte igång då den ändå skulle hoppat upp
och ner på den här backiga banan så jag körde helt
på känsla och det verkade fungera bra. Jag använde flitigt
lilla klingan och hade bra spinn i backarna. Då det var ganska mycket
folk omkring mig märktes det tydligt att denna taktik var välfungerande.
De som gick på tyngre växlar drog ifrån i början
av motluten men jag kom oftast ikapp innan backen var slut. Första
halvan av cyklingen gick verkligen mycket lättare än förväntat
och jag undrade när det skulle börja bli jobbigt. 90km passerades
på 2.45 och jag visste i och för sig att de värsta stigningarna
väntade men blev ändå glad att det gick så fort
och så lätt. Andra halvan av cyklingen inleddes med ett par
rejäla klättringar men det flöt på ganska fint och
jag hade hyfsat tryck i pedalerna. Här har vi kanske de vackraste
vyerna på banan och jag försökte njuta lite av utsikten
i alla fall. Mellan 12 och 16,5 mil är det svagt uppför och
oftast blåser det medvind denna bit. I år var det dock motvind
men det visste jag om och jag var glad att jag hade krut kvar i benen
då jag passerade mycket folk denna sträcka. Jag antar att många
gick ut lite för hårt. Sista 15km var det mycket nerförsbacke
så det var en skön avslutning där jag passade på
att tömma mina flaskor och äta lite extra gel. Cyklingen gick
sjukt bra och jag hade inga svackor överhuvudtaget. Det var också
skönt att klara under 6h som var ett litet delmål jag hade.
Denna växling gick mycket smidigare än första och det enda
som tog lite tid var att bli insmord med solkräm av de hjälpsamma
funktionärerna.
Löpning
Banan bestod av vändpunktsbana som avverkades fyra varv. Man hann
alltså lära sig hur banan såg ut efter ett tag men det
tycker jag är skönt. Jag blev förvånad över
att det för en gångs skull kändes som om jag sprang! På
mina två tidigare ironmantävlingar har löpningen känts
skit och det har snarare handlat om en ansträngd jogg. Nu kändes
det kanon och trots att jag verkligen sprang med lätt känsla
så låg jag på strax under 5-fart. Det kändes också
som jag sprang om ganska många och det är ju alltid inspirerande.
Nu befann sig folk på olika varv så det var svårt att
veta hur man låg till men så länge jag sprang om fler
än som sprang om mig var jag nöjd. Halvmaran passerades på
1.44 och nu började det viktiga tredje varvet som jag innan hade
bestämt skulle bli mitt starkaste. Det blev inte riktigt som jag
tänkt mig. Utvägen gick bra men sedan orkade jag inte riktigt
hålla fokus när det började göra ont. Jag slackade
lite och farten fortsatte sjunka på näst sista längden.
Nu gjorde det verkligen ont och jag ville inget hellre än att gå
men bortsett från ett par korta promenader höll jag mig springande
hela vägen. Sista längden skärpte jag till mig lite och
den gick en minut fortare än näst sista. Det var otroligt skönt
att känna att det snart var över och känslan sista biten
när man började höra speakern och den ganska stora publiken
var inte så tokig. Att korsa mållinjen var som vanligt obeskrivbart
och detta måste upplevas!
Resultat
Simning: 1.07,59 (311:e tid)
T1: 6.12
Cykel: 5.51,21 (177:e)
T2: 4.07
Löpning: 3.44,26 (140:e)
Totalt: 10.54,02 (147:a totalt och 19:e i min age group 25-29)
Fullständiga
resultat
Svensk
ironmanstatistik
Epilog
Jag är väldigt nöjd med loppet. Jag slog pers på
både simningen och löpningen och det var skönt att få
ett positivt besked på att träningen man gjort faktiskt gjort
nytta. Jag är också nöjd med alla förberedelser och
med min tävlingstaktik som höll nästan hela vägen.
Varje nytt lopp ger ju nya erfarenheter och nu börjar det kännas
som om jag börjar få koll på läget. Allt flöt
på klockrent under hela veckan och det handlar framför allt
om bra planering. Med hjälp av min tränare och andra som kört
loppet innan kände jag att jag hade kontroll över allt jag kunde
ha kontroll över och därmed undveks onödig stress. Det
var också trevligt att bo ihop med Peder och det var verkligen en
vecka med extremt mycket triathlonsnack. Jag tror också att vi påverkade
varandra positivt då vi båda fick till bra lopp. Han blev
etta och jag tvåa bland svenskarna som körde loppet.
Minnesvärda
citat under veckan
"Vi befinner ju oss mitt ute i ett jävla hav!" - Micke
när vi diskuterade varför man från början fick för
sig att bosätta sig på Lanzarote.
"Något jävla besked får man väl …" - Peder när vi konstaterade att detta var säsongens första tävling.
"If you see any bare skin, lotion it!" - Peder när funktionären frågade vart han ville bli insmord i T2.