Perfekt väder och perfekt klungkörning bäddade för en tid som jag inte hade räknat med i år :)
När jag satt och käkade på kvällen hemma hos morsan så tänkte jag att jag vill starta nu! Ljummet i luften och vindstilla gjorde att det spratt i cykelbenen men jag fick vackert invänta att klockan slog 03.56. Kom i alla fall i säng vid tio och sov riktigt bra för en gångs skull. När klockan ringde kändes det kanon och jag käkade lite lätt och gjorde de sista förberedelserna. Förra året var det runt 12 grader och regn i luften när jag klev upp så det här var lite bättre... När jag rullade ut till starten kändes det bra i kroppen och inte ens kallt fastän jag startade i kort-kort. Mina förväntningar på loppet var att jag skulle ta det som det blev och inte ha ett specifikt tidsmål.
Ute på startområdet insöp jag atmosfären och så här lite nervös hade jag aldrig känt mig tidigare i det läget. Jag träffade på en "nätkompis" som jag cyklade med förra året också. Vi snackade ihop oss innan och bestämde oss för att gå med i täten och se hur det utvecklade sig. Skulle det gå sakta visste vi att snabba klungor startade bakom oss. Vi hamnade sist i fållan men en liten fräckis förde oss först i kön strax före startögonblicket :)
Många av de jag brukar köra med hade bytt klunga så därför blev jag glad när jag kände igen många från förra året i gruppen och farten trissades upp fint redan från start. Tempot var jämt och fint utan de sedvanliga rycken så det kändes riktigt behagligt trots hög fart. Vi var väl 15-20 stycken som drog och efter Kaxholmen började en riktigt stabil grupp ta form. Det fanns ingen anledning att fundera på gruppbyte och dessutom så tror jag inte många körde fortare än oss i det läget.
Första tio milen gick på 2.34. Halvvägs hade vi 3.52 och jag funderade på hur länge det här skulle hålla men jag hade bra tryck i benen och alla tog ordentliga förningar i klungan så det var bara att njuta och köra på. Efter att klockat av den andra tiomilaren på 2.29 (över 40 i snitt) så började jag tänka allvarliga sub8-tankar. Litet orosmoment var dock att min vätska började ta slut. Jag hade innan räknat med ett stopp och därför inte tagit med mer än tre flaskor så när kroppen började protestera lite vid 25 mil förstod jag varför. Alla i klungan hade dåligt så jag fick helt enkelt börja fundera på att chansa och eventuellt vägga totalt eller stanna i nästa depå och släppa den fina klungan. Min tanke var här att bita ihop och bara köra på så länge det gick men när jag föll genom fältet uppför backen vid Hammarsundet bestämde jag mig för att smita in i den depån. Hejdå klungan! :(
Efter ett kort stopp där jag fyllde på flaskor och tömde annat rullade jag ut på vägen och räknade ut att det skulle räcka att snitta 30 sista biten in i mål för sub8. I ungefär en mil fick jag köra själv och det kändes inte allt för kul då jag var lite sliten men till slut kom det ifatt en klunga som jag hängde på och genast blev benen som nya (nästan i alla fall). Det gick inte fort men i alla fall över 30 så jag hade en ganska behaglig resa sista biten in i mål. Den här målgången var den största i min Vättern-karriär och känslorna svallade. Jag hade cyklat på under åtta timmar! Helt sjukt! Underbar känsla!
Så
här efter loppet är jag otroligt nöjd. Det enda jag
grämer mig över är att jag inte tog och köpte
en camelbak innan så att jag hade sluppit att stanna på
slutet. Jag tappade 12 minuter på de andra i klungan och det
hade varit kul att gå i mål tillsammans med dom när
vi höll ihop så länge. Men det blev sub8 och det är
inte illa det. Väder och sällskap var helt optimala och
jag hade grymt flyt i 25 av 30 mil. Att jag är bättre tränad
i år än tidigare år gör väl sitt till också
i och för sig. Nu kanske det blir svårt att spränga
heltimmesgränser framöver ... :)
10mil:
2.34
20mil: 5.03
30mil: 7.53
Puls: 156
Snittfart: 38,3km/h