Bildgalleri
Äntligen var det då dags för säsongens stora mål!
I år anlände vi till Kalmar på torsdagen och vi låg på Stensö camping i en campingstuga. Den var helt OK även om det blev lite varmt att sova men det problemet kanske man hade överallt då det var tropisk sommarvärme hela veckan. Uppladdningen fungerade fint. Jag tog det lugnt och käkade rejält framför allt dagen innan och känslan i kroppen var bra. Jag kände mig inte så grymt nervös i år då jag visste att jag gjort den träning som krävs för ett bra lopp. Jag hade taktiken klar för mig och jag somnade faktiskt ganska lätt efter att gjort ordning allt inför tävlingen. Nu var det bara att ge järnet i morgon!
Jag vaknade vid 5 och käkade en lätt frukost bestående av en banan och lite yoghurt. Tycker det räcker om man käkat ordentligt sent dagen innan. Eftersom allt var förberett och klart rullade jag snart ner till starten och var där i god tid. Väl där var det bara att göra i ordning sin växlingsplats, märka upp sig vid simstarten, stå i kö till bajamajan och insupa den underbara atmosfären som råder innan start. Vädret var kanon och jag kände ett lugn i kroppen när jag satt och laddade ett par minuter på min stol innan jag gick ner till starten. På vägen ner träffade jag Peter, min tränare, som gav mig några sista-minutenråd och peppade upp mig ordentligt. Jag var rejält laddad och rätta pirret började också infinna sig :)
Efter en superkort uppvärmning mest för att känna på vattnet placerade jag mig ganska långt fram ute på högerkanten samtidigt som de spelade nationalsången eftersom det var SM. När startskottet gick så gled jag med fint och jag var koncentrerad på att köra lugnt och undvika mjölksyra. Det fungerade bra och jag måste säga att det gick väldigt smärtfritt. Redan från början kom jag in i ett skönt tempo och första varvet kändes riktigt snabbt. Vattnet var till skillnad från förra året i princip spegelblankt och med all simträning jag gjort i år kändes simningen riktigt behaglig. Jag kände mig nästan oberörd när jag glatt sprang upp till växlingsområdet. Jag blev dock ganska besviken när jag såg klockan ticka på 1.15 då jag räknat med en tid under 1.10. Det ruskade jag dock snabbt av mig och fokuserade i stället på vad jag hade framför mig under dagen. Växlingen gick kanon och jag var snabbt på cykeln.
I första rondellen på banan lärde jag mig ännu en sak om denna underbara sport: Kolla däcken innan du tar cykeln! Det var jättelite luft i bakdäcket och jag är förvånad själv hur lugnt jag konstaterade detta. Jag svängde in till kanten och inspekterade däcket. I och med att det var lite luft kvar antog jag att det förmodligen bara var ventilen som hamnat på sned när jag pumpade innan start. Jag chansade därför på att bara pumpa och inte byta slang. Operation pumpning började med min lilla pump så gott det gick. Den är inte superbra direkt och jag funderade därför på att sticka tillbaka pumpa med min stora pump men med grundregeln att hela tiden röra sig framåt inhamrat i huvudet gav jag mig iväg med ett halvslappt bakdäck. Det gick helt OK men jag bestämde mig ändå att pumpa upp däcket ordentligt i varvningen då det helt klart märktes att däcktrycket inte var direkt 8kg. Första cykelvarvet tog jag det lugnt och koncentrerade mig på att hålla pulsen runt 150 och att få i mig ordentligt med vätska och energi. Allt kändes kanon förutom att jag retade mig lite på mitt däckproblem som kändes så onödigt! I varvningen genomförde jag min planerade pumpning och även om det tog lite tid så inser jag nu att det är som Jonas Colting säger: Det är bra att vara arg när man tävlar. Trycket i benen under andra varvet var riktigt stabilt och jag susade förbi mängder av folk i en ruskig fart ;) Efter vändpunkten på andra varvet tittade jag till bakåt och såg att ett par killar hängt på och nästan låg på mitt hjul. Jag sket i det då jag tyckte att det var upp till dom om dom ville fuska. Snart kom det en race-marshall och vips var jag själv igen. Sista varvet lugnade jag ner mig lite och det började bli lite småstelt i ryggen så jag drack och åt så mycket jag orkade samtidigt som jag stetchade i nerförsbackarna. En kul grej var att jag och Micke Kleberg satt samtidigt i T2 och speakerns kommentar var att nu får ni göra upp om det här på spurten, maran alltså :) Denna växling gick också bra och vi joggade ut på första löpvarvet tillsammans. 5.12 på cyklingen är jag mycket nöjd med.
Jag löpte på enligt min förutbestämda plan: Första 5km lugnt för att sedan ligga stabilt på 150-160 fram till halvmaran. Därifrån skulle jag skita i pulsen och bara köra så hårt jag kunde. Denna plan lät utmärkt men det tyckte inte mina ben. Det började bra men redan efter någon mil började jag få krampkänningar som vägrade ge sig trots två, tre muggar dryck plus saltgurka i varje station. Det var med andra ord läge för plan B: Hålla sig springande hela vägen och göra det bästa av situationen. Det blev aldrig bättre i benen tyvärr men å andra sidan blev det heller inte mycket sämre så jag höll farten hyfsat jämn i alla fall även om det gick sakta. Det var härligt att varva för då fick man ett par minuters "stjärnglans" innan det var dags för en ny underbar 14-kilometersrunda i ensamheten. Jag hade en del supporters bestående av släkt och vänner och deras hejande hjälpte mig enormt genom maran. Jag var inte sugen att sticka ut på sista varvet men det är svårt att inte göra det när folk skriker och peppar för brinnande livet. Tack för det allihopa!!! Jag hade inte riktigt motivationen att pressa mig under 4h på maran i år heller men vad gjorde det när mållinjen närmade sig. Lyckoruset som uppstår när man genomfört en sådan här prestation är helt underbart och även om det inte var riktigt samma känsla som förra året var det enormt. All trötthet är på upploppet som bortblåst och även om den kommer tillbaka omedelbart efter målsnöret är det en skön trötthet och jag var så glad!
Simning:
1.14,33
T1: 2.00
Cykel: 5.12,45
T2: 1.23
Löpning: 4.03,59
Totalt: 10.34,40 (26:a av 72st i seniorklassen)
Min målsättning rent tidsmässigt nåddes endast på cykeln men nu några dagar efter loppet är jag ändå nöjd. Det är möjligt att jag inte riktigt fick ut det jag hade i kroppen sett till min träning men det är ju inte bara det det handlar om. Väder, dagsform och oförutsedda händelser spelar också in och även om jag bara har startat en Ironman 3 gånger så har jag lärt mig att det inte funkar att tänka på tidsmål under loppet. Det enda man kan påverka är det man har framför sig och det gäller att göra det bästa av varje ny situation. I helgen lärde jag mig en hel del nya saker om att tävla på denna distans och jag är säker på att nästa gång blir likadan. För en nästa gång blir det! Jag älskar denna sport!