Ännu en Vätternrunda avklarad och ännu en gång en taktik som föll redan från start ...
På fredagen när jag kom till Motala så var vädret perfekt men när jag gick och lade mig vid åtta så hade det regnat en timme och det öste ner. Under tiden som jag låg i sängen och hade svårt att somna önskade jag att i alla fall slippa regnet när jag startade. Efter en god natts sömn ringde klockan 03.00 och jag gick upp pigg och glad ... Vädret var i alla fall OK. 12 grader och inget regn men ganska blåsigt.
03.56 rullade vi ut på vägen och jag hängde på i täten. Redan från början bildade vi dubbla led och det fungerade faktiskt i år! Det som inte fungerade var som vanligt att öppna någorlunda lugnt och öka efter halva loppet. Jag blev rejält sliten redan från början och när jag tittade till på cykeldatorn hade vi 2.23 efter 90km inklusive eskorten ut ur Motala. Fram till det läget funderade jag faktiskt ett par gånger på att släppa och försöka hitta en långsammare klunga och hörde mig för med min "kärngrupp" bestående av Niklas. Han var pigg och tyckte det var synd att släppa den fina klunga vi hade... Givetvis hade han rätt och som tur var hängde jag i. Mellan nio och tio mil splittrades klungan av någon anledning och några tog pisspaus, bland annat Niklas och några till. Jag rullade på och efter Jönköping kom dom i fatt igen. Mellan Jönköping och Fagerhult fick vi igång en hyfsat bra klunga som körde belgisk kedja men det gick segt för mig och som tur var var farten lägre än tidigare. Jag var inte fräsch när vi till slut anlände till Fagerhult där jag fyllde på flaskor, tog av mig skoskydden och västen plus pissade på totalt cirka fem minuter.
Stoppet var precis vad jag behövde och efter det kändes allt mycket roligare. Vi fick åter igen igång en belgisk kedja och efter Hjo kände jag mig riktigt bra. Klungan var lagom stor och alla skötte sig exemplariskt. Det är ju underbart med dubbla led som går runt i stället för enkelt där man ska ta sig ner i klungan efter man dragit. Ett par mil efter Fagerhult frågade Ivan, en cykelkompis från Motala, om jag brukade pissa på cykeln. Det är väl bara att släppa på sa jag och log. Helt plötsligt var han inte så jättepissnödig längre och kunde nog hålla sig ett tag till, hehe :) Som en skänk från ovan för hans del blev det broöppning i Karlsborg precis när vi kom fram och så var det problemet löst i alla fall. Jag passade på att ta en salttablett, lite energikaka och dricka lite. Under tiden vi stod där fylldes det på med väldigt många cyklister och nu började det roliga.
När bron gick ner så var det rena masstarten och en jätteklunga bildades med stundtals tre, fyra på bredden (150st?). Kändes som att vara med i Touren och det flöt på fruktansvärt fint! Det var den största klunga jag varit med i och jag behövde inte dra mer än ett par gånger före Medevi. Perfekt avslutning på ett ganska slitigt lopp och jag bara njöt och återhämtade mig riktigt bra där i högen av cyklister. Efter Medevi gick jag upp i täten och bestämde mig för att vara med och dra på allvar eftersom jag var pigg plus att jag visste att det var en tid under 8.40 på gång med en bra avslutning. Allt kändes bra och det var otroligt kul! Givetvis blev det spurt och jag rullade in på stopptid i täten.
8.38 och ännu en gång en sänkning av mitt pers trots att det kändes skit första halvan ... Relativt pigg i mål och glad över tiden. Att det gick fort på slutet tackar jag den lugna farten mellan Jönköping och Fagerhult för plus jätteklungan efter Karlsborg. De sista nio milen var bland de mest minnesvärda cykelmilen någonsin :)