30/7 Kalmar triathlon 3860m - 180,2km - 42,195km

Nu förstår jag den omskrivna första gången. Att korsa mållinjen efter 11 timmar och 18 minuters kämpande var oerhört gripande och tårarna flödade. I år gick det lite bättre än sist jag försökte ...

Jag och Åsa kom ner till Kalmar på onsdagen då vi kombinerade mitt tävlande med en liten semester och turistande i och runt staden. På fredagen var jag på det obligatoriska prerace-mötet och träffade några bekanta.Annars så var det bara att käka så mycket som möjligt och så testade jag cykeln och våtdräkten. Det var höga vågor när jag provsimmade och det visade sig vara bra att få den erfarenheten ...

På fredagkvällen började det ösregna men som tur var var det i alla fall uppehåll när jag gick upp på morgonen. Väl nere i växlingsområdet fixade jag snabbt i ordning mina saker och började ladda för loppet. Ärligt talat var jag inte sugen när jag tittade ut över kalmar sund för idag var vågorna ännu högre än när jag provsimmade. Intalade mig själv att visst är det en lång simning men ändå en liten del av det totala jag skulle utsätta mig för under dagen. Jag hade taktiken klar för mig och jag var så förberedd jag kunde vara. Kroppen kändes bra och när nationalsången spelades fem minuter före start infann sig också det rätta "pirret" inför start.

Simningen handlade mer eller mindre om att överleva och simma så rakt som möjligt. Det var inte det lättaste men till slut var dom tre varven över i alla fall och jag småsprang upp till växlingsområdet. Vädret såg inte så bra ut och speakern varnade för regn så jag ägnade lite tid åt att ta på mig väst och lösa ärmar. Inte direkt en snabb växling men jag skulle i alla fall inte frysa.

Cyklingen gick helt enligt plan. Jag körde lugnt och åt och drack så mycket jag orkade. Efter första varvet ägnade jag lite mer tid åt mina extrakläder då jag i stället tog av mig dom och dumpade hos min hejarklack bestående av Åsa, min bror, min mor och Jens. Andra varvet blev det mest händelserika med en kraftig motvind ut till vändpunkten och ett kraftigt regn på tillbakavägen. Detta varv kändes faktiskt bäst och jag småsjöng för mig själv och vinkade till publiken och de duktiga funktionärerna. Från sista vändpunkten var jag stel i ryggen och sugen på att ställa ifrån mig cykeln. Tog det lite lugnare sista milen och i växlingen kändes det helt OK i kroppen.

Väl igång med löpningen kändes det bra! En helt annan känsla än sist då jag var ganska slutkörd i det här läget men nu flöt det på fint och jag försökte hålla en ansträngningsnivå ungefär som på mina långpass. Första varvet var en ren njutning och vid varvningen fick jag höra att jag såg oförskämt pigg ut och det var med glädje jag stack ut på ännu ett varv. Ut till vändpunkten sprang jag ifrån ett par stycken jag sprungit jämt med tills nu och allt kändes fortfarande bra halvvägs in i maran. Nu började det kännas lite jobbigt men jag körde på och humöret var fortfarande bra inför sista varvet. Jag visste innan att det skulle börja göra ont. Jag visste innan att efter tre mil vill kroppen inte springa längre men jag försökte att inte tänka på det. När det var tio kilometer kvar gick det inte förneka smärtan längre. Jag slutade vinka åt de som hejade och hade enbart mantrat "håll dig springande" i huvudet. Hela tiden sa kroppen åt mig att "det är mycket skönare att gå". "Varför inte sätta dig vid vägkanten ett tag och vila" och andra liknande lockelser. Jag var fast besluten att springa mellan vätskekontrollerna och gå några steg under tiden jag åt saltgurka, gel och varvade cola med sportdryck och lite vatten. För varje gång blev det skönare och skönare att gå och mer och mer smärtsamt att börja springa men jag lyckades i alla fall med att hålla mig springande hela vägen och helt plötsligt dök mållinjen upp framför mig. Helt underbart! Allt bara släppte och jag började för första gången gråta efter en målgång. Detta var något helt fantastiskt att klara av och jag bara njöt. Jag tog mig i mål och kan nu titulera mig järnman. Nu fick man betalt för träningstimmarna men lagt ner!

Simning: 1.19,33
T1: 4.30
Cykel: 5.47,39
T2: 2.48
Löpning: 4.03,58
Totalt: 11.18,27 (69:a totalt alla klasser av 183 fullföljande)

Jag är jättenöjd med loppet och jag tror inte jag hade kunnat köra så mycket snabbare den dagen. Magen klarade av en salig blandning av allt jag fick tag på och det gjorde egentligen bara ont i kroppen sista milen. Visst hade jag siktat på 11h men något tidsmål måste man ju ha. Jag erkänner att det var lite surt att inte komma under 4h på löpningen men totalt så grämer jag mig inte det minsta. Kroppen känns bra några dagar efter loppet och med en bra viloperiod nu tror jag inte jag kommer ha några problem med motivationen inför kommande prövingar. Triathlon är sjukt kul!!